Idag läste jag Den Lilla Sjöjungfrun av HC Andersen för barnen på jobbet eftersom de hade lånat den på bokbussen. Och det märktes verkligen att jag inte läst boken som barn utan fått se Disneys vackra version av sagan istället. För ärligt den är rätt brutal om man tänker efter. Sjöjungfrun säljer sin röst till häxan, men häxan säger till sjöjungfrun att varje gång hon tar ett steg på benen hon får känns det som att kliva på rakblad. Och dessutom ska hon dö om inte prinsen blir förälskad i henne. Vilken han självklart inte blir utan han äktar en annan. Och på höjden av det hela kommer sjöjungfruns systrar och ger henne en dolk som kan rädda henne. Alltså genom att mörda prinsen så kommer hon få tillbaka fiskstjärten och kan återvända till havet. MEN det är nu det bra kommer in i historien, hon kastar dolken i vattnet och dör själv och blir ett andeväsen.